Månen så full som den kan bli på blå/rosa morgonhimmel, lyser så hon tappar andan.

Mamman uppe med tuppen och förbereder ny dag.
Med en kopp kaffe i handen blir hon sittande vid köksbordet
stum av det vackra utanför.
Månen så full som den kan bli på blå/rosa morgonhimmel, lyser så hon tappar andan. Vill dela med sig.

- Viktor, kom ner du måste se månen,
den är bara så vacker, så häftig.
Du måste vakna nu. Skynda dig.

..... och så fortsätter mamman prata på om allt det vackra och mystiska, poetiskt.

Plötsligt hörs det lite surmulet på ett tonårsvis ....
från ovanvåningen;

- Vad f-n snackar du om?