Att ta vara på väntans tider.

Tiden är dyrbar, ta vara på varje minut, spill inte nån tid på det, tiden rusar iväg, jag hinner inte, vart tog den här dagen vägen ...
Tiden är nog det vi pratar mest om, bekymrar oss mest om.

Väntans tider.

Den här veckan har jag väntat mycket. Tid som gått utan att jag gjort någonting ... mer än väntat.
Jag har väntat i väntrum, väntat över 2 timmar på att sista bollen i en golftävling ska komma in så vi kunde ha prisutdelning, suttit i bilkö och väntat på att vägen skulle bli fri.
Jag har alltid blivit orolig, otålig av att vänta. Rastlös.

I går när jag satt i kilometerlång bilkö började det krypa i mig.
Satte på radion på högsta volym. Skickade några SMS . Lensade godispåsen. Målade läpparna. Checkade nästa veckas arbetstider i almanackan. Kollade håret i backspegeln.
Ja, ni vet.

Så fångades jag av en röst på radion.
En sån där lugn och behaglig röst.
Rösten pratade om att vi spiller för mycket tid.
Rösten pratade om all tid som vi spiller när vi väntar.

Jag tänkte: Vad annat kan man göra när man sitter fast i en bilkö.

Rösten sa: Passa på att vila, meditera, iaktta, dröm.
Ta var på tillfället att bara vara.

Jag tänkte: Ha, hur lätt är det, när man en fredagseftermiddag fastnar i en bilkö på väg hem till helgfirande.

Men så kom jag på hur rätt han (för det var en han) har.
Varför inte ta vara på tillfället "att bara vara".
Jag bestämde mig för att försöka.

Att ta vara på väntans tider.