Ska det vara så?
Nej, jag borde vara på vakt högt uppe i en mast. Eller i kajutan för att fylla i loggboken. Eller ta ut färdlinjen på kartan för
morgondagens seglats.
För några veckor sen skrev jag i min blogg om förändringens vind som blåser på jobbet.
Jag tar tillbaka det ....
DET STORMAR.
"Skeppet" slängs hit och dit i vågorna som ibland är så höga att vi inte kan se över dem.
Risk för att "skeppet" sjunker.
Vad göra?
Jag föreslår att var och en tar sitt ansvar, att var och en
tar sitt uppdrag på allvar. Vi är inga semesterfirare på kryssning.
Segeldukarna vi hissade var för stora.
Dags att hala in dem och fundera på vart vi är på väg.
Jag plockar gärna fram de lite mindre segeldukarna igen så att
vi kan få en lugnare resa.
En resa som vi som besättning och våra små resenärer kan njuta av.
Lite stiltje då och då gör ingenting.
Vi får inte glömma att det är färden som är viktig.
Nu är jag där och tjatar igen om "mål och mening med vår färd, men det är vägen som är mödan värd".
Vad är det för mening att komma fram ... om man hängt över relingen och mått illa hela tiden? Färden ska vara nåt att minnas.
Visst blev jag f-bannad när mina arbetsuppgifter på skeppet helt plötsligt utan förvarning blev helt andra än vad färdboken angett.
Jag surade ett par dagar, kände mig åtsidosatt, lurad ....
Men så kom jag till insikt om att ett skepp aldrig kan segla om det saknas köl, mast, segel och ... matroser. Nu är jag matros med en annan uppgift, lika viktig som den första för att hålla skeppet på rätt köl. Och då är det min f-bannade skyldighet att se till att det funkar.
För annars ... kan jag lika gärna gå i land.
Det låter som en ordentlig omorganisation. Har den kommit till gemensamt eller bara uppifrån?
SvaraRaderaVi har också organiserat om hela förskolan denna höst. Nya arbetskamrater, nya avdelningar med nya åldersindelningar. Inget är sig likt. Men vi var många som ville ha förändring. Hoppas ni ror skeppet iland!
Lena
I våras jublade alla åt den kommande förändringen. Men när den väl påbörjades blev det annat ljud i källan. Jag tror och hoppas att vi fortfarande ror det iland.
SvaraRaderaHur lyckades ni?
Vi kan väl inte säga att vi har lyckats - förrän till våren. En del krångel finns och det gäller att vara profesionell och lägga mycket tid på att få ihop barngrupperna och peronalkonstellationerna bra. Och det är otroligt viktigt att ha föräldrarna med sig och att ha en bra kontakt med dem. Vi skickar ut rapporter via mailen till dem hur vi har det och vad vi gör - nästan som att blogga.
SvaraRaderaI början är struktur och ordning viktigt när allt är nytt. Tid att planera verksamhet och miljö är en förutsättning. Kaos föder oro i början men kan vara kreativt efter ett tag. Så tror jag.