En resa på tusentals mil måste börja med ett enda steg . . .

tisdag 8 november 2011

TJOCKIS!

En vecka har gått sen jag vägde in på 81 kg. Och visst, jag kom igång jättebra med både träning och kost. Efter Zumba, Afro och Boxning hade jag tappat ett kg på tre dagar. Men, nu sitter jag här med ett ryggskott :( Och efter helgens festande är jag tillbaka på ruta ett . . .

I Need to move my body!
Men istället funderar jag på en stor stark och pizza . . . SUCK!

I skolan har vi pratat om vad självkänsla är. Knepigt att definiera
. . . och lätt att förväxla med självsäkerhet.
Jag tänker så här; Självkänsla är nåt man bär med sig hela tiden.
Man har ju en egen uppfattning om vem man är och en om vem man skulle vilja vara. Ju mindre glappet är ju bättre självkänsla . . .

För det mesta brukar jag tycka om mig själv . . . är ganska nöjd över vem jag är . . . hur åren format mig . . . vad livet har gett mig.
Skulle jag få chansen att leva om livet hade jag inte ändrat på så mycket (på det jag kunnat påverka alltså)

  • Jag blev varken skådespelare eller präst som jag ville när jag var liten. Jag försökte mig på det här med teater och sökte t.o.m. in på Teaterhögskolan. Men där blev det nobben. Blev jag knäckt - NEJ.
  • Det här med Gud tappade jag någonstans på vägen. Blev jag knäckt - NEJ.
  • Idrott har jag pysslat med hela livet. Hade drömmar som alla andra som satsade hårt, för det gjorde jag ett tag. Men någon stjärna blev jag aldrig. Blev jag knäckt - NEJ.
  • Skaffade familj gjorde jag, fick två underbara ungar. Men familjen kunde jag inte hålla ihop. Blev jag knäckt - NEJ. Vi lever vidare på varsitt håll Thomas och jag . . . och ungarna är lika underbara för det.
  • Det fanns en gång när livet var lite jobbigare än vanligt . . . lite suddigt liksom. Blev jag knäckt - NEJ . . . bara lite rädd för min sårbarhet.

Men nu har nog min självkänsla fått sig en liten knäck.
Tycker inte lika mycket om mig själv längre. Det yttre jag . . . Gillar inte det jag ser i spegeln . . . gillar det inte alls.
81 kg!!! Hur i helvete blev det så? Och nu när jag hade BESTÄMT mig så . . .

Fan, det slår aldrig fel. Min redan så usla självbevarelsedrift behöver inte spädas på med negativa yttre input som ryggskott och "tycka synd om mig själv syndrom" . . . Men nu är det som det är . . . och jag behöver bara slänga ett öga på bilden till höger för att inse att pizza och bira inte är vad jag behöver . . . för att behålla min självkänsla. TJOCKIS!



 Mot nya mål . . .

2 kommentarer:

  1. Åhhh. Jag tycker att du är FIN!!! Var snäll mot dig själv. Ingen tänker tjockis när de ser dig. Bara att du är charmig och snygg!
    Lena T

    SvaraRadera
  2. Angående självkänsla, läs boken Självkänsla och anpassning av Maarit Johnson! Jag har inte läst hela men hade delar av den till en sommarkurs, man får sig en liten "aha!" om vad självknsla faktiskt är... Framförallt när inre och yttre självkänsla diskuteras... :) Men du är fin Susanne! Det är bara att kämpa på och hoppas att ryggjäkeln ger med sig!

    SvaraRadera