Redan trött ... Nej för tusan, kom igen nu!

Tillbaka i Båstad efter några "jobbedagar".
Skäms nästan för att säga att jag är trött. Jag som har det så bra. Jobbar inte mer än halvtid utslaget på tre dagar i veckan.
Men TRÖTT är jag.

Förklaring till detta följer nedan.



Förändringens vind blåser på jobbet.
Jag ser fram emot resultatet ... det gör jag verkligen.
Men samtidigt börjar jag känna en viss oro med
vad det kan föra med sig.
Jag anade en lite bitter eftersmak i dag.
Meningen med det hela är ett utökat samarbete mellan avdelningarna,
att bli mindre sårbara vid sjukfrånvaro hos personalen,
att få ta del av varandras olika erfarenheter och kompetenser
... låter himla bra, eller hur?

Hmm, varför är jag då tveksam, rentav lite skeptisk.
Antagligen för att många av oss redan verkar trötta
(veckan efter semestern) .
Trötta och uttråkade. Det bådar inte gott.

Man märker det på onödigt munhuggande.
Bitska kommentarer. Blickar.
Dom glada tillropen som hördes när förslaget till förändringen
togs upp i våras är inte så glada längre ... snarare ifrågasättande
- Jaha, vad det så det var tänkt, det förstod jag inte.

Skitsnack vill jag påstå. Det handlar nog mera om LATHET.
För alla måste dra sitt strå till stacken om detta ska bli av.

Ett annat problem är Starka Viljor.
Att inte ha förstått eller att ha förmågan att ibland kliva undan
för ett förslag som är bättre än det man själv kom med.
Nej, då sätter man istället åstad med att försöka "värva" de kollegor
som är lite tveksamma.
Och då menar jag inte regelrätta "värvningar", utan falskspel.

Usch, vad jag låter negativ.
Jag som såg fram emot denna höstterminen.
Nu gäller det att plocka fram det som jag brukar vara bra på.
Att positivisera!

Jag har många bra kollegor som jag tycker mycket om.
Jag kommer att få många nya kollegor som jag vill tycka mycket om.
Och det är upp till mig om det ska bli så ... upp till oss tillsammans.
För vi kommer att LYCKAS!