Studerade en dam på systemet idag. Hon flängde omkring bland flaskor och boxar. Tog en flaska, lade tillbaks den, gick till nästa hylla ... Efter mycket tvekande ställde hon sig i kön med två små flaskor rödvin.
Hon trasslade med kassar från ICA, handväskan, bilnycklar. Till slut fick hon fram plånboken.
Inga kontanter. Hon suckade och plockade fram sitt MasterCard.
69 kronor var summan hon skulle betala.
Vid hennes sida följde en man. En man som inte lyfte ett finger för att hjälpa henne.
Plötsligt utbrast han. - Behöver du hjälp. Här står jag och drömmer (tråkiga drömmar antagligen, för han såg mer än sur ut).
Han vände sig mot kön och skrattade och sa:
"jag är den ohjälpsamme herrn".
Då kunde jag inte hålla mig.
- Det kanske går att ändra på, hörde jag mig själv säga.
Han satte skrattet i halsen och glodde surt på mig. Men han tog den "tunga" kassen med de två små flaskorna rödvin. De andra TUNGA kassarna bar damen fortfarande på.
Det blev min tur, jag betalade och gick ut.
Ute på torget i ösregnet stod paret och pratade,
eller skällde på varandra.
Jag hörde damen väsa. - Flickan (ops) kunde inte ha sagt det bättre. Jag är så trött på dig och att du aldrig gör ett handtag ..... osv .....
(Min mening var ju inte att förstöra deras lördag. Ledsen för det, men ändå glad över att ha "väckt" en tanke.)
Jag gick vidare. Hem till min livskamrat. Min HJÄLPSAMMA livskamrat som just nu är på Maxi och storhandlar.
Jag tänker: inga skämtsamma ursäkter eller idiotiska bortförklaringar kan ursäkta ens beteende. Det blir ju inte mer legitimt för det ... eller?
Hjälper du Kjelle att bära in kassarna när han har varit på Maxi och storhandlat????
SvaraRaderaTyckte att det var bra sagt av dig.Kan se dig framför mig i kön. Hoppas allt är bra och att vi snart ses!!
Kram Anna