En resa på tusentals mil måste börja med ett enda steg . . .

måndag 10 augusti 2009

Ganska angenämt när man tänker efter.


När man tänker efter så här ett par timmar efter första jobbedagen efter semestern ... så var det ganska angenämt att träffa alla goa arbetskamrater igen. (det blev många efter, men så är det)
Mycket har hänt på arbetsplatsen och mycket mer återstår att förändra. Säger bara JÄTTEKUL att något äntligen händer. Chefen var på plats, alltid lika pigg och glad - tack för att du finns! Hon är även en av mina bästa vänner. Och JA det funkar.
Tack och lov var det inte många ungar där idag. Skönt för oss pratglada "tanter" som hade mycket att skvallra om, den ena bedriften
värre än den andra.
Tyvärr hade även många tråkigheter skett för somliga av oss.
Kramar och tårar.
Nu sitter jag här i båten i Barsebäcks Hamn (där jag ska sova ett par nätter) och pratar av mig med KR. Lanternorna lyser mot kvällshimlen, klockan är halv tio och vi är lite smålulliga av vin och havsluft och en SKÖN stämning (jag känner även av små gungningar). Jag är bara glad att vi inte lyckades rikta in antennen rätt på tvn. Bättre klucket mot fören än en gapig Lotta på Liseberg.
Ögonlocken klipper lite behagligt och jag ska snart krypa in i sovtäcket i ruffen på båten.
I natt ska vi ligga tillsammans i "captins cabin". MYSIGT.
Måste erkänna en sak som jag inte trodde på i går ... JAG GILLAR LÄGET. Och då inte bara läget på båten utan även läget i livet.
Ikväll har jag samlat "en stund" till ... en stund att ta fram när det är som mörkast.
Sov Gott!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar