Det är ju en baggis att jobba om man har en värdefull fritid. Som nu. Sitter på hamncaféet på Barsebäcks Hamn. Läser bloggar, tar en öl, bloggar lite själv och pratar med andra som har det precis lika bra som jag. Samtidigt försöker jag se mig mätt på denna underbara vy över piren, havet och båtar, med fall som slår mot mastarna. Ett somrigt ljud. Kan varken se eller höra mig mätt. Mätt är jag däremot efter Hamncaféets räksallad. Bytte ut mackan i botten mot krispig sallad då jag nu äter kolhydratsfri kost (med undantag av ölen förstås).
En baggis att leva, just nu!
De andra åkte ut med båten en sväng, kanske till Flackfort ... eller bara en sväng. Varför jag sitter här, kvar på land beror på många saker. Sjösjuk - JA, Egentid - JA, Bekväm - JA ... plus en del andra saker som jag behåller för mig själv.
Nu är jag ju inte helt ensam. Förutom andra gäster på cafét är Anna här som sällskap. Hon myser med en Dajmstrut och ett korsord. Det finns faktiskt fler än jag som inte riktigt gillar lutningen på båten ute på havet. En baggis för många, men inte för oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar