En resa på tusentals mil måste börja med ett enda steg . . .

måndag 4 februari 2013

. . . jag tänker resa med ända till ändhållplatsen

Har varit på min utbildning i helgen. Det är så himla skönt att åka dit och träffa alla goa tjejer, att få komma ner i varv, meditera och göra sina "resor". Allt som jag upplever där var helt främmande för mig för ett halvår sedan, och nu skulle jag inte kunna tänka mig att vara utan det. Att få möta sig själv i barndomen och tidigare liv . . . Att få upptäcka de delpersonligheter man har inom sig och få en större förståelse för varför man agerar som man gör i vissa situationer . . . Det är både vackert och skrämmande på samma gång. Men jag känner det som att jag ger mig själv en chans att komma vidare . . . och att våga bejaka sidor/förmågor inom mig som jag inte visste jag hade.
SPÄNNANDE RESA :)) och jag tänker resa med ända till ändhållplatsen, sen får någon annan ta vid ;))
 
Ikväll är jag helt slut . . .
Kanske inte helt optimalt att jobba (med det jag gör) efter 4 dagars intensivt arbete med sig själv. Man är liksom i en bubbla . . . och det är nog inte meningen att den ska spricka så abrubt. Men efter att ha jobbat X antal år i förskolan vet jag ju att ungar är fantastiskt bra på att läsa av en . . . är man inte helt "närvarande" så sätter de en jäkla fart . . . PUST.
Så nu har jag nyss avslutat en havltimmes meditation till panflöjtstoner och är faktiskt glad över att KR har kören ikväll så jag får vara ensam.
 
Plockat fram ett par böcker (Resan, Att må dåligt är en bra början och Att återerövra sitt liv) som jag ska sitta och bläddra i innan ett nytt avsnitt av Dicte börjar.
 
 
 
 
 
 
 
 Peace comes from within. Do not seak it without
/ Buddha

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar