En resa på tusentals mil måste börja med ett enda steg . . .

tisdag 31 augusti 2010

Det slår aldrig fel

.
Är lite smått irriterad idag.
Mest pga av att jag sitter
hemma och snorar.
Skallebank och feber.
Att man sen förlorar en jävla massa pengar gör ju inte saken bättre.
Vi som jobbar på skola och dagis
borde ha något slags tillägg för sjukdom.
Det slår aldrig fel, varenda höst likadant. Trött!!!


För bara några dagar sen tänkte jag att denna terminen ska jag banne mig inte ha en enda sjukdag. Jag var och knegade igår. Febrig och sliten, men med en stark vilja (önskan) om att det här kommer funka. Hade mina arbetsuppgifter varit att vända papper stillasittandes på nån kontorsstol alldeles för mig själv i ett lagom luftkonditionerat rum så hade det säkert funkat.
Men det gör jag nu inte. Mina arbetsuppgifter är helt andra.
En normal arbetsdag står 103 förväntansfulla ungar och en del föräldrar i kapprummet och stampar (inte alla på en gång som tur är). Busstider ska passas. Nya elever ska tröstas. Det ska letas skor och kläder (hu, snart är mössorna och vantarnas tid här). Det ska påminnas om toabesök. Cyklar och annat kul ska plockas in och ut ur förrådet. Det ska läsas sagor och svaras på frågor. Och visst ska det vändas lite papper också, ganska mycket papper förresten. Däremellan kommer det här med den pedagogiska verksamheten. Det ska planeras, förberedas och genomföras.
Ja, ungefär så ser en normal arbetsdag ut.

Om man då inte är riktigt 100% allert så kvittar det
hur stark ens vilja är.
Och det är det jag är lite irriterad över idag ...

För hur konstigt det kan låta för en del, så ÄLSKAR jag mitt jobb.
.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar