Ja ja, det är som det är.

Detta var en seg historia. 5 dagar har passerat sen jag började snora. Febern går upp och ned ... och sen upp igen. Nu får det ge sig!

Idag bestämde jag mig i alla fall för att gå ut en sväng.
Satte mig i min nya Soul och körde ner till byn.
I och med det bröt jag ytterligare löfte - att ta cykeln.
De var det andra uppsatta målet för hösten som "brakat" på mindre än en vecka. Det första var ju att inte vara "frånvarande från jobbet pga sjukdom".
Skit också!

Jag brukar aldrig ge nyårslöften eller slå vad om en massa saker, men den här hösten har jag satt upp några mål för mig själv. Inte några förresten, ganska många. Och tur är väl det, för om de ska braka ihop så här, det ena efter det andra i den här takten så ...
Själva målen är i och för sig viktiga, men för mig är det att nå dit som betyder mest.
Man glömmer lätt bort "resan" för att nå målet.
Det hade varit så skönt att på julafton kunnat öppna paketet
med "frisk hela hösten".
Vilket hade betytt att jag kunnat genomföra allt jag förberett tillsammans med ungarna på dagis.
Och paketet "cykeln har gått varm". Det hade varit lika med att jag fått bättre kondis, att jag besegrat min lathet och sparat pengar på bensin.

Ja ja, det är som det är.
Men det finns fler paket under granen ... än så länge.

--------------------------------------------------------------------------------------
PESTSMITTAD

Trots regnet var det ganska mycket folk på byn. Jag gick in på ICA för att handla lite smått och gott.
Jag kände mig ganska matt och hostade en del.
Plötsligt märkte jag att människor runt omkring mig gick undan när jag kom. De tittade misstänksamt på mig, nästan lite rädda i blicken.
Jag kollade gylfen, kände om jag hade snor under näsan ... ja, ni vet.
Nej allt var ok. När jag ställde mig i kön till kassan så bytte de som stod framför mig kö, fast att de kom sist i den andra.
Precis som om jag vore pestsmittad.
Då kom jag på - de trodde jag hade svininfluensan. Jag började skratta lite nervöst för mig själv, vilket jag inte skulle ha gjort. Det framkallade den värsta hostattacken den här veckan.

Så nu vet jag hur det måste ha känts för de spetälska på Jesus tid. Hu!

Nu är jag hemma igen i min trygga soffa. Med FB och min Blogg.
Här varken ser eller hör någon mig. Ingen behöver vara rädd för att bli nedsmittad. Och jag behöver inte vara rädd för att bli uttittad.

Ha en bra dag!